Som ett slag rakt i magen.
Att gå upp tidigt är aldrig en hit - men det funkar alltid (nästan) på något sätt. Bussen kom i tid, tåget var i tid, tunnelbanan var i tid men jag kände att jag hellre hänger på centralen 5 minuter extra än på universitetet i 20 minuter innan klokcan är åtta. Sagt och gjort 5 minuter senare sitter jag på tunnelbanan påväg mot universitet där jag möts av en relativt tom station och ett sjukt kusligt tomt universitet. Jag var på plats innan cafeterian i entrén utanför biblioteket öppnade. Trots detta verkade det som om att jag var bland de sista på plats utanför föreläsningssalen men på något sätt lyckades jag tränga mig fram och få en bra plats under den första timmen som fyllde hela mig med panik. Vad ända in i helvete har jag gett mig in på? Var jag helt rubbad i våras och inte fattade vad det var jag läste och fick höra från studievägledaren? Nej, jag minns klart och tydligt att han inte nämnde att huvufokus låg på att studera människor och folkgrupper (det kanske jag skulle fattat själv när jag läste kursbeskrivningen? Men vart stod det i så fall). Han nämnde inte heller att det här andra som jag är intresserad av endast och jag upprepar endast tillkommer som tillval alternativt eventuell inriktning om det eventuellt kan ses som relevant.
Hej jag heter Helene och inuti huvud och kropp råder kaos med en liten dos panik.
Andra timmen av föreläsningen var det 1000km/h frammåt. Man uppslukades i någon sorts sug och tog anteckningar på något jag inte har någon aning om vad det är längre. Jag kan knappast ha varit ensam om att känna mig totalt vilsen i det där rummet med 150 studenter. Chocken kom först när han berättade för tredje gången att de planerat för att vi studenter pluggar på heltid och därför satt en "en bok i veckan - en tenta i månaden" policy. 'Till på onsdag ska ni alltså ha läst Mauss - The Gift. Koncentrera er på själva boken så är den endast på 100 sidor. Men jag måste varna er, det här är den svåraste boken ni kommer läsa under hösten så tro inte att ni kan plöja igenom den imorgon kväll på någon timme.'
Jo tack. Jag har just spenderat drygt en och en halv timme på att endast försöka förstå inledningen. 5 sidor avklarade. Om jag håller denna hastigheten boken ut kommer det ta ca 140h att läsa och förstå boken. Alla som kan räkna inser att det är en omöjlig ekvation. Så vad gör jag? Jag startar datorn och klickar mig fram till wikipedia och inser att jag ska gifta mig med wikipedia när jag blir stor. Nu när jag fått förklarat för mig (på svenska) vad boken går ut på och vilket som är huvudargumentet så känns det lite enklare. Då kankse jag kan klara boken på 41 timmar och 30 minuter.
Har varit och hämtat ut mitt nya ID-kort hos polisen i Solna på hemvägen. Först hade jag sällskap med Elin en bit, sedan när jag bytte tunnelbana i Fridhemsplan måste jag tänkt fel för jag hamnade i Sundbyberg och inte i Solna. Som tur är hittar jag nu mer till polisen från Sundbyberg - man tar bussen och går 100 meter när man gått av vid Huvudsta Torg. Hursomhelst så inser jag bittert att jag är sjukligt kissnödig när jag är i sundbyberg och tänker att det säkert finns toa hos polisen. Jag hittade ingen. När jag var klar och hade tackat för mitt nya ID-kort gick jag ut på gatan och ser bussen komma. Smiter över den folktomma gatan och hoppar på bussen och pustar ut bara för att inse att jag är kissnödigare än någonsin. Letar febrilt i väskan efter en femma utan lycka. När bussen svänger in vid Solna centrum har jag två val: gå av och leta upp en gratis toalett vilket är sjukt dåliga odds eftersom jag bor i Sverige och Sverige verkar inte ha fattat vitsen med gratis toaletter eller att sitta kvar på bussen och försöka hinna med pendeltåget vilket skulle innebära 24 minuter innan jag kan låsa upp dörren hemma och springa och lätta på trycket. Jag valde det senare. Det var de jobbigaste 24 minutrarna någonsin.
Det märks att jag har viktigare saker att göra när jag börjar blogga om kiss. Men ni behöver ju faktiskt inte läsa den delen om ni inte vill.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar