Jag är lite less, väldigt trött och lite lagom irriterad. Kom ut genom grindarna på jobbet och kollade klockan bara för att inse att jag skulle missa tåget - även om jag sprang. Så.... Nu sitter jag här på kontoret och försöker fördriva tiden med Magnus som ska gå typ nu. Tänk vad lätt livet skulle vara om man bodde på tunnelbanans hjulstalinje, då skulle man kunna ta sig hem var tionde minut eller varje kvart nästan dygnet runt. Halleluja vad det skulle sitta fint.
Imorse åt jag Hjortron med socker och mjölk till frukost. Det var så sinnessjukt gott och smakade sommar. Härligt, härligt, härligt...
I helgen tycker jag att alla ska pallra sig till Sergelstorg på söndag vid 14 tiden och lyssna på när jag spelar Steel Pans. Visst skulle det sitta fint i era små gulliga öron?
Nu är jag ensammast i världen. Bara jag kvar i hela byggnaden... Hur ska jag lyckas hålla mig vaken? Tänk om jag somnar? Vad pinsamt om dom hittar mig här imorgonbitti halv sju när andra skiftet börjar droppa in. Tur att jag inte satte mig i soffan i vilorummet å läste boken som jag först tänkte att jag skulle göra...
Kanske skulle ta mig tiden och kolla vad som går på bio på lördag eftersom det vankas hederlig middag+bio dejt då. Det låter som en bra idé! Eller.... kanske skulle börja ta mig lååångsamt till tåget istället så jag inte missar nästa tåg med. Är ju trött som en gnu. En väldigt trött sådan.
Tjing!